Så har jag vart iväg och tagit bort några stygn. 12 idag.Samma sköterska som alltid. Gillar henne. Hon är snäll.Torsdag ska jag till henne igen och ta resten.Sen är min hud tom på suturer. Om det inte blir fler.Försöker ju låta bli. Men efter mer än 10 års skärandeär det inte så lätt att veta vad jag ska göra om inte tatill mitt älskade rakblad. Det är den bästa lösningen.Kanske inte bästa men den som hjälper.Om jag inte svälter mig, för då ligger allt focus på maten.Så vad är bäst, svälten eller skärandet?Allt jag vill är ju bara att vara fri från min ångestoch skam. Och utan självdestruktiva handlingar gårdet inte! Förr ville jag vara normal, vara som andra,passa in, men det kommer aldrig att ske. Mina ärr gårinte att dölja. Jo om jag alltid har vantar, långärmatoch byxor. Men varför ska jag gömma ärren?De är en del av mig, den jag numera är. De är jag.Att försöka vara någon annan går inte, trots att jag vill.Har försökt så många gånger men aldrig lyckats.Jag är tvingad att vara jag. Fan...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

13 stygn idag. Inte många denna gång iaf. 4 sår. Inte så djupa, men nödvändiga att sy pga breda. Kunde inte annat än skära mig. Enda alternativet till lindring av den jävla ångesten. Vad göra annars?...

Liv? Detta är inget liv. Att längta efter dödens ro. Att längta efter evig vila. Sitter med en cigg i mungipan som vanligt. Får mig inte till att göra något. Kommer på mig själv med att tänka på bästa vägen ur detta helvete. Ständigt finns tanka...

Så händer det igen. Hatar mitt jävla skitliv. Allt är kaos, katastrof, åt helvette. Ångesten blir starkare och jag förlorar kontrollen. Mina handlingar går inte att styra. Impulserna kommer. Hoppa ut genom fönstret, Släng dig framför en bil, ...

Vad händer?Jo en helt vanlig morgon. Varit ute med hundarna. Sitter med tredje koppen kaffe och x antalet cigg i käften. Kl är 11.30. Fortfarande försöker jag vakna till. Söndag, blä. Hatar söndagar. Alla myndigheter helgstängda, kontaktpersoner ledi...